HÄR HÄNGER JAG NU !
DÄR ÄR ALLT MYCKET BÄTTRE!
3/05/2017
2/26/2017
sun day funday they say
Halloj.
Bra humör var det här !
Det var längesen jag kände mig såhär harmonisk.
Idag var vi ute på en promenad i skogen och jag njöt av att se att de va fler som va ute i kalhygget. Sorgligt att se ett kalhygge men trevligt att se skogen.
Sen har jag räknat lite matte. Och med lite så menar jag lite.
Sen såg vi film "The edge of being 17", en grym film. Kände mig så nöjd över att va konstig när jag såg den, haha.
Jo för i skogen gick jag runt och snapade bajshlgar så kite konstig är jag.
Nu ska jag njuta av mitt goda humör innan jag somnar för imorgon får jag förhoppningsvis mitt provresultaten.
Så har jag otur så blir det ett ganska så bittert inlägg imorgon.
Sov gott !
2/22/2017
23 februari // brustna hjärtans röst
Ända sedan David Beckham bytte tröjnummer till nr 23 i Real Madrid så har nr 23 varit mitt turnummer.
Och imorgon är det den 23e februari.
En fin dag på många sätt.
En dag då jag firar mina två viktigaste män i hela mitt liv.
Min pappa och min sambo.
Jag tycker det är fint på något sätt att dem föddes på samma datum.
Den 23 e februari.
Men imorgon kommer jag inte kunna ringa min pappa och säga Grattis!
Imorgon är det exakt 6 månader sen du begravdes och exakt 7 månader sedan jag pratade med dig för sista gången. Det känns overkligt att det gått så lång tid. Den 23 juli pratade vi och jag var stressad och hade pms. Vi avslutade samtalet "jag älskar dig" och du berättade för mig hur viktigt det va att ha en pappa. Så sjukt. Tänk om vi hade vetat att det var sista gången vi skulle pratas vid. Den 23 augusti begravdes du under den vackraste begravning jag någonsin varit på. Det var du värd.
Jag minns allt som igår, samtalet, begravningsmötet, när jag sprayade rosorna blåa så att de skulle passa in bland de andra blommorna och bilda DIF färger, promenaden när jag valde ut begravningslåtar, när vi städade din lägenhet, din doft och din röst.
Nu ligger jag här igen och detta börjar mer och mer bli en sorgeblogg. Men det är nu jag vill skriva, när jag ligger i min tårpöl i sängen och försöker andas ur min täppta näsa.
På något sätt skriver jag till dig men också för mig själv och för andra. För att andra ska förstå eller för andra som ligger i sin tårpöl och saknar. Då är det skönt att läsa att någon annan mår likadant, det tyckte ialf jag i början. Bloggen är min terapi, min psykolog.
Jag önskar så innerligt att allt är en mardröm och att du ska stå där på din balkong och kolla på solnedgången. Någon dag ska jag åka upp.
Upp till graven och Västervik.
Jag vet att du hade velat det.
När vet jag inte , det kan va imorgon , på lördag eller nästa vecka.
Eller rentav nästa månad.
Jag tänker på dig varje dag.
På alla minnen vi har för dem är många.
Och jag kommer åka upp. När jag är redo.
Redo att prata med en stor sten och lite gräs. Redo att åka förbi din lägenhet som någon annan bor i. I varenda hörn i Västervik finns det minnen.
Jag skulle kunna skriva hela natten,om våra minnen och hur fantastiskt snäll och rolig du va.
Imorgon kommer det stå på Facebook att du fyller år. Endel tycker att det är jobbigt men jag vill ha din Facebook kvar. Jag är inte redo att radera allt som du skrivit, dina tankar, åsikter och humor.
Imorgon kommer jag dela texter och bilder från dig för att hylla dig.
Den 23 februari är din dag och du älskade att fylla år och att få presenter.
Just nu är jag inne i en period där jag inte gråtit på ett tag. En period där jag bär mycket ilska inom mig för din onödiga död. Ilska över allt som gick snett. Ilska över alla fel läkare har gjort och ilska över att du lämnade mig , även om det inte var meningen.
Även om det inte var ditt fel.
Ilska över sjukdomarna som tog sönder dig.
Innerstinne skriker jag "kom tillbaka".
Jag önskar att du kan se hur mycket jag saknar dig. Men jag finner ro i att du visste hur mycket jag älskade dig och att jag tyckte att du var världens bästa pappa för mig.
Bilden och texten är från pappas facebooksida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)