VUXEN//VÄRLDEN
Så arg / Så sårad
Nu är det så mycket tankar i huvudet så jag tror jag exploderar.
Alltså världen, det går utför.
I många år har jag varit oroad och ilsken över miljöns utveckling.
Koldioxidutsläppen som påverkar klimatet drastiskt.
Det har jag lagt ner nu.
Jag bryr mig inte om de längre.
Det är försent.
Det går inte att rädda.
Vi kommer se översvämningar,torka, orkaner, tyfoner och dramatiska temperatur skillnader.
Det är ingenting jag hittar på.
Det är forskning som jag litar på och ser.
Detta kommer leda till mer krig.
Precis som efterfrågan på olja.
Indien och Kina är två länder som exploderat.
Alla vill ha bilar.
Alla vill ha olja.
Vad är olja ?
En naturtillgång som tillslut kommer att ta slut.
Så varför är ett land som Ryssland så intresserad av att lägga sig i ett inbördeskrig i Syrien?
Ett krig som gjort att miljoner (kan inga exakta siffror) människor är på flykt.
Jo Ryssland vill ha olja.
Dem har naturgas.
Men dem vill ha mer.
Ryssland vill stötta en diktator som mördar sitt eget folk.
Bara för att få sin del av jordens svarta guld oljan.
Detta har hänt innan.
I väldigt många länder.
Och de kommer att fortsätta.
Vi är människor, vi är giriga och egoistiska.
Men att va girig och egoistisk är naturligt.
Men som vi svenskar säger, lagom är alltid bäst.
För allting finns en gräns.
Vad jag vill komma till är att världen är extremt orolig och känslig nu.
Vi människor förstör jordens natur resurser.
Vi utrotar arter på arter.
Vi krigar.
Vi är extrema.
Vi tillverkar onaturliga mediciner som ger sjukdomar.
Vi besprutar all mat för att kunna föda jorden som är sjukligt överbefolkad.
Vi gör vår mat i ett labratorium.
Vi har sjuka ideal.
Och jag är en människa som bryr mig.
Jag är allmänbildad.
Jag har kunskap om världen.
Jag bryr mig om min jorden.
Jag bryr mig för mycket.
Min största fråga till mig själv just nu är.
Vill jag föda barn till denna överbefolkade och hemska värld ?
Som vanligt när mina tankar blir starka och jag vill diskutera så skriver jag ett provocerande inlägg på Facebook.
Där kan jag nå ut.
Där får jag en reaktion.
Precis som jag vill ha.
Här om dagen fick jag en reaktion som var absurd.
Tydligen uppfattar människor mig som en hård människa som man inte vill lämna sina barn till.
Och denna slutsatsen har människor som inte känner mig på riktigt dragit genom facebook.
( Ja jag har tagit bort de som jag inte känner på riktigt nu)
Får meddelande om att jag hoppar på folk, mobbas och är elak.
Att jag mobbar en människa för att jag skriver en kommentar om fakta som andra människor sedan gillar.
Det har gått för långt.
Och vet ni vad det konstiga med sociala medier och människor är?
Så fort jag har en debatt med andra så tror människorna på allvar att jag tycker illa om personen bara för att vi diskuterar.
Jag är en person som älskar debatter och diskussioner, det är så jag lär mig om människor.
Men att folk inte kan ta en debatt utan att tycka illa om mig på ett personligt plan är bara tragiskt.
Jag skulle aldrig tycka illa om en person i min närhet pga av deras åsikter (om det inte handlar om extrema saker som IS, rasism,nazism eller pedofili som exempel)
Inte konstigt att det blir krig.
Så jag har lärt mig att aldrig ta upp något på sociala medier igen.
Allting missuppfattas.
Och mitt i allt detta kommer dem där andra meddelandena om hur bra jag tänker, vilken bra människa jag är och att fler borde va som mig.
Men det tar ju inte lika hårt i hjärtat som att höra att vissa (vilka vet jag inte ens) inte vågar lämna sina barn hos en sån som mig?
Precis som att jag skulle vara farlig för att jag vill ta upp fakta som folk döljer.
För att jag vill göra allt för att rädda världens djur.
För att jag mer än gärna skulle offra mitt liv för att forska och rädda arter.
För att jag har offrat min trygghet för att överlämna 4 miljoner shilling i Tanzania.
Och detta gör jag inte för mig själv utan för jorden och alla andra.
Jag vill inte leva hela mitt liv och veta att jag inte gjort något bra eller försökt göra världen till en bättre plats.
Så det var det sista jag hade att säga.
Jag ville vara stark och stå upp för dem inte kan.
De fattiga, de hemlösa, de utrotningshotade, dem som inte kan prata och viktigaste av allt, naturen som inte har något sätt att rädda sig själv på.
Men jag skiter i det nu.
Jag vänder ilskan mot er i min tysthet och kommer sedan sitta och skratta när framtiden utan regnskog, djur och krig härjar.
När allt går åt skogen.
Då kommer jag resa mig igen och säga, vad var det jag sa.
Så starka och hårda Emilia som vågar att säga det som ingen annan vågar säga kommer nu sätta sig ner.
Vara lite falsk och feg som endel av resten av Sveriges befolkning är.
Fan vad jag hatar att jag bryr mig.
Fan vad arg jag är.
Besviken på människor.
Jag kan va negativ och ta upp dåliga saker, men det är för att jag vill göra något bra åt det.
Fixa problemet liksom.
Men ska bli sådär positiv och falsk på sociala medier och aldrig visa mig sårbar eller att jag faktiskt har känslor.
Ska nu dricka upp mitt te i hopp om att inte bli mer förkyld, dra mig bort till Malkars för att testa på deras Body Pump pass, få ut lite ilska och in med endorfiner.
Och ja mamma om du läser jag är rädd om mig och tar det lugnt.
Sen ska jag köpa en trisslott och hoppas på att få vinna något.
Vinna pengar så jag kan resa.
Fly från vardagen och problemen och ge mig ut och träffa nya människor och se nya platser.