NR 160 \\ VÄSTERVIK
Här sitter jag på en buss och tänker.
Vad tråkigt tänker ni. En kall buss i ett mörkt Småland.
Vad underbart tänker jag.
För mig finns det ingen bättre terapi eller nedvarvning än en buss, musik och miljoner möjligheter i livet.
Möjligheterna känns få nu. Måttligt trött på att va fattig och sjukskriven.
Hade jag haft typ 3000 mer på kontot hade jag nog tagit ett tåg till Köpenhamn och åkt tåg dit bara för att allt jag har just nu är tid. Tid och massa möjligheter men inga pengar. Tur är väll de för Gud vet vart jag hade hamnat.
Jag är en vandrare so to speak.
Nu är möte inbokat med komvux så nu ska jag ta mig fan klara av matte b.
Jag har en plan A B C D och säkert
E F G också om jag vill.
Biolog
Freds och utvecklingsarbete
Miljöanalytiker
Jag ska bara börja fatta matte, fysik och kemi. Men hoppet är som sagt de sista som lämnar en.
Senaste tiden har jag jämnt som jag kände för många år sedan, som en revolt. Det känns som att jag kan klara av allting och dessutom är jag arg.
Arg på människor, i allmänhet och närhet.
Folk är så tröga och obildade att jag stör ihjäl mig. Kolla svenska medier liksom.
Ja just nu känner jag mig som sångerskan i The Pretty Reckless, hon från Gossip Girl som gjorde revolt och skaffade sotade ögon och ett sjukt bra och argt rockband.
Det är dags för mig att ta tag i mitt liv.
Vilka jävla resor jag gjort och vad jag längtar tillbaka. Varje dag, varje minut och sekund. Borneo, Sri Lanka och Tanzania är resor som ligger närmst mitt hjärta.
Borneo har dem största delen i mitt hjärta, en plats jag måste rädda och det är snart. För mitt paradis brinner för tillfället upp. Det köps upp av pengakåta företag. Men som vanligt så är det ingen som bryr sig så jag får ta saken i egna händer och det häftiga är att om jag kommer in på biolog linjen så finns där faktiskt folk som förstår. Folk som fattar och bryr sig.
Jag skulle kunna gå ut i en boxningsring och slåss om saken, slå mig blodig och sårig för att försvara det jag brinner för.
Innan försökte jag jobba på skolor och lärandet till människor. Det var lönlöst.
Nu finns bara kampen kvar. Kampen mot samhället och företagen som förstör allt naturligt på denna jord.
Skulle detta stå på Facebook skulle jag va extremist, elak, konstig och ja vem vet säkert idiot. Jo jag har fått höra att jag är extremist. Men tillskillnad från extremister som dödar så skulle jag göra allt för att rädda denna vackra planet. Och då menar jag inte miljonprogram och miljonvillor utan naturen.