sorg // otur // motgångar
Jag har varit ledsen, arg, förtvivlad, rädd, orolig, haft ångest, deppig och haft otur innan.
Men hur lär man sig leva utan sin ena förälder ?
Hur lär jag mig leva utan min pappa ?
Jag glömmer aldrig samtalet, hur benen tappade kraft och jag ville spy.
Hur jag föll ihop på golvet och gick in i en annan dimension, ett mörker och en tung dimma som hit nu känns som en stor minnesförlust.
Jag minns hur jag tar mitt förnuft till fånga och sätter mig i bilen påväg upp till Västervik. Utan någon plan eller svar.
Var han död ? Varför ringer inte polisen ?
Varför ringer ingen psykolog? Är det ett skämt.
Fyra månader har gått och dem har fortfarande inte ringt. Ingen.
Farsdag har passerat och jag spenderade dagen med att gråta med Mika i min famn tills jag fick skavsår under ögonen. Jag satt där på en stol och tårarna rann och jag ville bara skrika utan smärtan inombords.
Fyra månader har gått utan ett samtal med min pappa. Min glada och kärleksfulla pappa.
Förra veckan fick jag känna på hur det känns att ligga i sängen i tre timmar på natten och bara gråta. Ingen sömn bara gråt och saknad.
Fyra månader har gått och jag nu är hans lägenhet såld. Den är tom och min pappa är borta, för alltid.
Julen närmar sig med stormsteg och jag är i vanliga fall en riktig Grinchen.
Medans andra planerar skinka, julgodis, rullar köttbullar, köper julklappar och pyntar hemmen så har jag köpt min enda julklapp. En sten där det står God Jul Pappa och ett hjärta. Det är det jag vet om min jul att jag ska besöka en stor sten där det står Tomas Lambertsson.
Jag ska köpa fina blommor, hälla en kopp kaffe där du ligger och tända ett doftljus som du älskade så.
Det blir inte lättare med tiden.
Snarare tvärtom just nu.
Sorg tar tid. Sorg är svårt.
Men jag lyssnar på min kropp.
Det hjälper att skriva av mig.
Kanske hjälper det någon annan som förlorat sin pappa att läsa att fler går igenom samma smärta.
Hej Emilia. Jag snubblade över det här blogginlägget efter att du hittat min sida på Facebook, och blev rörd. Jag beklagar verkligen din sorg och förstår mer än många den sorg, saknad, smärta och kanske ilska över att du numer måste lära dig att leva utan att ha din pappa vid din sida. Min far gick bort i cancer för ett år sedan efter 4 års kamp. Jag är inte den som brukar interagera med människor jag inte känners sorg. Men det du skrev träffade mig på något vis och jag tror att du gör rätt i att skriva av dig, och även om det inte ger dig tillbaka den del av ditt hjärta som du förlorat så tror jag att det hjälper dig att bearbeta sorgen och ta dig upp på fötter igen (något som jag tror din pappa hade önskat dig). Om inte annat har du lyckats att beröra andra, inkl mig.
SvaraRaderaJag tjuvkikade lite på din Facebook och såg till min stora glädje att du är djupt engagerad i vår natur. Bra där, fortsätt fokusera och lägg din energi på det även om du ibland måste ge tid för din personliga sorg. Jag önskar dig en så god jul du kan trots sorgen och att du får spendera den i ett kärleksfullt hem med resten av din familj och minnet av din far. God Jul önskar Lisa Sihlberg