GYMNASIEMOBBNING
Hon skriver elaka saker. Hur tjock jag är, hur stor och fet och ful rumpa jag har, hur finnig min hy är, hur gula och sena tänder jag har.
Ja det var väll i princip det hon skrev. Men jag har skin på näsan förstår ni och käftar emot. Inte mycket för där i de där meningarna hände de något med starka Emilia.
Hon som ingen sätter sig på, hon som säger ifrån. Hon tog åt sig.
Inte av att hon sa att jag var fet, för fet det har jag aldrig någonsin varit.
Inte av att hon tryckte ner på mig för att jag hade finnar, det hade jag och har än idag men det var längesen jag accepterade det. Dem kommer och går så är livet.
Jag tog heller inte åt mig av att hon sa att jag hade stor fet rumpa. Stor har den alltid varit men aldrig fet, en stor del av bakdelen på mig är muskler och ja en annan del fett då.
På mellanstadiet tog jag åt mig av att de retade mig för min rumpa. Jag ville fettsuga den. Men sen blev JLo och Beyonce uppskattade från höger och vänster och mitt komplex liksom la sig. Man växer ju upp va!
Men tänderna! Har jag snea tänder? Ja det har jag visst, den högra tanden ligger framför den vänstra. Så dumt ! Jag slutade omedvetet le med öppen mun.
Jag satt på lektionerna i samma klassrum som personen som skapat mitt komplex och försökte liksom dra tillbaka tanden. Det går ju såklart inte men försöka går ju.
Detta var i gymnasiet. Och jag var ändå 1 år äldre än de andra.
Vet ni vad det absolut värsta var?
Det var inte mitt tandkomplex.
Det var att samma kväll loggade jag in på populära bilddagboken.
Jag var ju självklart vän med den här mobbaren eftersom hon gick i min klass.
Det jag får se är en bild ritad i programmet Paint. Bilden föreställer en blond, tjock, fet, finnig tjej.
Detta kan nog vara det värsta. Inte för mig. Men för den där personen.
Hur kan man sjunka så lågt! ?
Hur kan man vara så elak?
Hur kan man må så dåligt ?
Och hur kan man vara så avundsjuk?
Det jag vill ha sagt med det här är inte att jag är någon ängel.
Det är jag inte. Jag har själv haft dålig självkänsla. När jag flyttade till Nybro var jag elak mot en tjej i min klass. Inte på den nivån så jag ritade bilder utan jag var mest bara elak.
Men då gick jag i högstadiet och jag sa förlåt. Jag har sagt förlåt till den här människan många gånger.
Men det är alltså den här världen vi lever i. Nu var jag stark nog så att jag faktiskt sa till läraren att eleven var elak. Inte bara mot mig, mot andra i klassen med. Jag berättade aldrig om Paint bilden men att hon fick mig att känna obehag inför att gå till skolan vissa dagar.
Jag undrar just om dem gjorde något åt detta? Jag undrar om personen känner ånger? Och jag undrar om personen växt upp?
Jag hoppas iallafall det.
Jag har lagt allt sådant bakom mig och ler numera med öppen mun.