Alldeles straxt ska jag försöka sova, det kommer nog gå lite trögt i början då allt jag kan tänka på är att jag snart får se min älskade man på tågstationen i Köpenhamn. Det känns nästan overkligt på något sett, det var så längesen.
Min älskade, Gud vad känslor kan bli starkare av lite saknad.
Jag vet att du är lika glad och överväldigad som mig för att ses igen och det gör mig så glad och lycklig.
Jag ser fram emot framtiden så mycket att jag tror jag spricker.
Jag vill va i din famn nu. Det är inte långt kvar och det pirrar i hela mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar