Jag antar att det är såhär det är att bli vuxen. Folk flyttar, lämnar set gamla och går vidare. Helt rätt ! Jag önskar bara att jag också vågade. Att jag vågade åka till Åland i 1 år för att plugga, att jag sa upp mig från jobbet för att åka jorden runt, att jag säljer allt i min ägo för att börja ett nytt liv i Afrika, att jag väljer den enkla vägen och pluggar i Karlshamn...
Jag unnar alla mina vänner den lyckan och det modet som de har för att lämna tryggheten och börja om på ett nytt ställe. Men samtidigt som jag unnar dem det så missunnar jag mig själv som saknar mina vänner.
Jag blir bitter och lite ledsen. Så snälla alla vänner som läser, säg aldrig att du inte ska sticka. Säg aldrig att du aldrig ska vidga dina vyer.
Man ska aldrig säga aldrig heter det.
Det är sant, så sant.
Med risk för att bli ensam kvar här i lilla Nybro och med risk för att ångra mig ska jag nu våga. Jag ska skicka in ansökningar efter ansökningar, skola efter skola och jag kommer få nej efter nej men jag kommer titta tillbaka och tänka- jag försökte iallafall.
Jag ska bli nästan lika stark som mina vänner och våga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar