SOM EN KÄFTSMÄLL //
Idag är en dag då jag är lite besviken men också kommit till insikt. Jag har liksom tröttnat. Tröttnat på att vara där för andra, ställa upp för andra, sätta mina egna behov framför andra.
När får jag gråta, klaga och prata oavbrutet om mitt liv ? När tar någon annan än jag initiativet till att fixa något och när ska någon annan offra sug för mig.
Så många gånger jag har offrat tid med min besvikne sambo för att istället följa med och festa. Jag skulle vilja se det hos någon annan.
Nu är jag trött på det här. Jag tänker från och med nu enbart tänka på mig själv och vara lite mer som "andra".
Jag tänker gå all in, jag tänker satsa allt på min framtid och MINA drömmar.
Jag tänker prioritera bort tillfällen som inte är viktiga. Och framförallt inte göra något som ingen som gjort för mig.
Det tar tid men tillslut inser man verkligen vilka människor som kommer finnas kvar lite längre. Inte för alltid bara lite längre.
Finns 3 människor som kommer finnas för alltid, mamma , pappa och min syster.
Och den viktigaste människan att tänka på nu är mig själv.
Ge och ta var det va ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar