Jag sitter i bussen och klapprar med skakande händer på min lilla mobilskärm. Samtidigt eller pö om pö läser jag Amelia.
Horoskåpet talar om sanningen för mig och det blir mer tydligt när jag kollar ut genom fönster och ser ett kallt, vackert, kalt och frostigt Sverige. Det är så vackert! Det skulle bli så fina bilder! Åh vad jag saknar det, skapandet. Det där ögonblicket när jag håller ner avtryckaren till hälften och inväntar det rätta ögonblicket och med min andra hand ställer in skärpan med objektivet. Jag måste lära mig att skaffa fritid och jag måste köpa ett nytt objektiv så jag kan ge mig ut och ta foton.
Så många måsten med så lite tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar