A D H D // M E D E C I N
Nu ska jag skriva något konstrovesiellt.
Jag ska skriva om mina tankar om ADHD.
En sjukdom säger dem.
En bortförklaring säger jag.
Jag är ingen forskare eller läkare men jag är en människa med mycket tankar och empati.
Sitter och kollar på Malous program Efter Tio och det handlar om ADHD.
Jag har länge haft tankar och åsikter om ADHD.
Medicinering, lugnande och antidepressiva mediciner.
Jag själv har ju en stor rädsla och förakt för mediciner i vardagen.
Tycker att det är onatruligt och konstgjorda preparat som vi stoppar i oss.
Mycket för att företag ska tjäna pengar på att förpesta våra kroppar.
Jag själv fick en medicin för 3 år sedan.
Idotrim .
Jag har lidit av "urinvägsinfektion" återkommande i 5 år.
Nu för 1 månad sen fick jg äntligen ett återbesök hos Urologen för ytterligare en undersökning.
Får då reda på att min medicin Idotrim är antibiotika.
ANTIBIOTIKA !
För 3 år sedan skrev alltså min läkare ut medicin till mig som jag ska ta varje gång efter samlag.
Han ville alltså att jag skulle gå på antibiotika minst en gång i veckan liksom i resten v mitt liv.
Det pågår redan en stor debatt om att vi skriver ut antibiotika för lätt runt om i världen och att mäninskan håller på att bli immun mot medicinen.
För tur väl är så är jag lite påläst och intresserad och väljer att ta medicinen i absolut värsta scenario och det är om jag har sjukt ont och kissar blod.
Detta ger verkligen en bild av dagens läkare.
Stressade och jakten på att sälja medicin.
Tänker då på dessa stackars barn och även vuxna människor som får diagnosen ADHD.
En stark sjukdom som är känd för de flesta.
Människorna får medicin och ofta antidepresiva.
Min fråga är då varför läkare gör det så enkelt för sig ?
Alla människor är olika och det är så otroligt svårt för oss i samhället att förstå .
Jag har fått höra att jag är "konstig" för att jag är så sjukt intresserad av miljöfrågor.
"Speciell" som säger precis vad jag tycker och tänker.
"Annorlunda" för att jag inte ger mig.
När jag gick i skolan blev jag mycket utskälld för att jag kom försent eller som oftast pratade myccket på lektionerna. Jag ville alltid höras och synas.
Fick höra av lärare att jag skulle få jobba på Mc Donalds hela livet och att jag aldrig skulle få något riktigt jobb om jag betedde mig såhär.
Jobb skulle ringa till min högstadieskola när jag blir vuxen och fråga hur jag var.
Hur kan lärare och vuxna människor säga så till en elev och en tonåring?
Jag är 22 år gammal.
Jag har 2 fasta jobb .
Jag har varit ansvarig för 2 avdelningar, miljöambassadör, skyddsombud och snart utbildad fackombud.
Jag har annordnat olika miljöprojekt och vunnit ett stipendium på 10 000 kronor.
Jag hade turen med mig att hitta ett kall och ett intresse.
Varför fokuserar inte lärare på det?
Istället för att stänga ute elever som kommer försent eller tjuvröker.
Människor som hamnat fel från tidig start i livet och som kanske inte får tillräckligt med uppmärksamhet i hemmet.
Nu är jag 22 år och jag har fortfarande samma behov av bekräftelse och uppmärksamhet men det har minskat enormt.
Det har övergått i en jävla envishet för att nå min drömmar.
Ingen ska säga åt mig att det inte går .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar