KALMAR // SOLSKEN 

God dag. . . 

Nu var det äntligen fredag för de flesta och det är det väll egentligen för mig med bara att jag laddar för fyra dagar med kvällsjobb istället för tacofredag och mys lördag. 

Efter en dag i Kalmar med mamma som skulle innefatta julklappsinköp så kom jag hem med 2 nya minneskort till kameran och en ny bikini (?). Det sista var faktiskt välbehövligt för jag har ingen bikini som sitter riktigt riktigt bra och ingen svart . 

Eller nu ljög jag väll kanske lite. 

Syrran är inne och opererar sig idag och jag tyckte så synd om henne när hon ringde och grät för att hon hade så ont. 

Nu ska jag byta om för en kväll på jobbet. 

TRAIN // TRAVEL 

Detta är ingen vanlig måndag. 

Resande behöver inte bara va en storslagen resa till fjärran öster bland palmer och strålande sol. (Även om det inte suttit helt fel just nu) 

Det kan också va den lilla resan till något nytt och spännande.  

Nu sitter jag här på tågperrongen och fryser om fingrarna när jag knäpper på telefonen och tanterna blänger på mig för att jag sitter med mobilen och är en del av en ny värld. Dem kanske tror att jag spelar ett meningslöst spel eller kollar Facebook. Men mestadels så skriver eller läser jag viktiga artiklar på mobilen. 

Kunskap är en rikedom!  

Om 2 minuter går tåget mot Alvesta och kanske början på något nytt. 

Jag ska på intervju och informationsträff angående utbildningen som jag har sökt 

på Grimslövs folkhögskola. 

Utbildningen som jag har sökt är Safari och vildmarksutbildningen som börjar den 5 e februari. Det här känns som den viktigaste intervjun i hela mitt liv och resultatet kommer forma hela mitt resterande liv. 

Resenärer som pratar engelska med brittisk brytning får mig att längta bort, till och med de danska medresenärerna får mig att vilja resa. Ut och bort i världen. 

Detta får mig att fatta vissa beslut i livet och när jag kommer hem ikväll ska jag sätta mig ner och söka ett jobb som egentligen går emot mina principer men som jag tror att jag skulle trivas som ett tag. Flygvärdinna. 

Den här återkommande känslan av att alltid vilja iväg kallar vi nog Wanderlust, lusten att utforska och upptäcka nytt och träffa nya människor med nya historier. 

Nu sitter jag här påväg till det viktigaste mötet av dem alla, dem som bestämmer om jag ska få plugga till Safari och vildmarksguide. 

Självklart är jag nervös och jag kan inte tänka på annat än det negativa svaret. 

Men det är bättre att vara inställd på de negativa och jag har ju även en plan b som är något tråkigare men nog så viktig. 

Så jag är påväg mot den viktigaste etappen , antingen studerar jag till Safari och vildmarksguide i Sverige och Afrika i vår eller så studerar jag Matenatik 2b i Nybro i vår och laddar upp med ett nytt äventyr i januari innan matten börjar. 

Ja det var ju inget svårt val från min sida. 

Nu ska jag sitta här på tåget och kolla ut genom fönstret och andas lugnt samtidigt som jag svettas i min stickade tröja av nervositet. 

Jag vill inte fastna i min tristess i Nybro. 

Break a leg till mig själv. 

sorg // otur // motgångar 

Jag har varit ledsen, arg, förtvivlad, rädd, orolig, haft ångest, deppig och haft otur innan. 

Men hur lär man sig leva utan sin ena förälder ? 

Hur lär jag mig leva utan min pappa ? 

Jag glömmer aldrig samtalet, hur benen tappade kraft och jag ville spy. 

Hur jag föll ihop på golvet och gick in i en annan dimension, ett mörker och en tung dimma som hit nu känns som en stor minnesförlust. 

Jag minns hur jag tar mitt förnuft till fånga och sätter mig i bilen påväg upp till Västervik. Utan någon plan eller svar. 

Var han död ? Varför ringer inte polisen ? 

Varför ringer ingen psykolog? Är det ett skämt. 

Fyra månader har gått och dem har fortfarande inte ringt. Ingen. 

Farsdag har passerat och jag spenderade dagen med att gråta med Mika i min famn tills jag fick skavsår under ögonen. Jag satt där på en stol och tårarna rann och jag ville bara skrika utan smärtan inombords. 

Fyra månader har gått utan ett samtal med min pappa. Min glada och kärleksfulla pappa. 

Förra veckan fick jag känna på hur det känns att ligga i sängen i tre timmar på natten och bara gråta. Ingen sömn bara gråt och saknad. 

Fyra månader har gått och jag nu är hans lägenhet såld. Den är tom och min pappa är borta, för alltid. 

Julen närmar sig med stormsteg och jag är i vanliga fall en riktig Grinchen. 

Medans andra planerar skinka, julgodis, rullar köttbullar, köper julklappar och pyntar hemmen så har jag köpt min enda julklapp. En sten där det står God Jul Pappa och ett hjärta. Det är det jag vet om min jul att jag ska besöka en stor sten där det står Tomas Lambertsson. 

Jag ska köpa fina blommor, hälla en kopp kaffe där du ligger och tända ett doftljus som du älskade så. 

Det blir inte lättare med tiden. 

Snarare tvärtom just nu. 

Sorg tar tid. Sorg är svårt. 

Men jag lyssnar på min kropp. 

Det hjälper att skriva av mig. 

Kanske hjälper det någon annan som förlorat sin pappa att läsa att fler går igenom samma smärta. 

Vardagsrummet // Kvällens rum 

Här har vi suttit hela kvällen efter dagens middag som blev hemmagjorda hamburgare med sötpotatis pommes. 

Vi har bytt soffa och en massa växter har flyttat in, många från pappas lägenhet. 

Växterna var som jag skrivit tidigare en av de viktigaste sakerna för mig att ta med. 

Det känns oerhört viktigt för mig att hålla dessa vid liv, vågar knappt resa. Haha 

Soffbordet vi har är på tok för stort men vi avvaktar tills vi hittar ett fint och perfekt soffbord på blocket. 

Jag vill ju helst köpa allt second hand i mitt liv men soffa och säng är något jag gärna lägger mycket pengar på. 

Jag vill ju ha en lite modern bohemisk känsla på mitt hem för att trivas. 

Längtar efter att få en stooor altan eller balkong som jag kan inreda som "avslappningsrum" med alla vackra ting jag köpt utomlands. 

För i tiden kunde jag handla massa på second hand och loppis bara för att det var billigt. 

Nu shoppar jag sällan och när jag väl köper något så ska jag ha velat ha det länge och det ska vara ett genomtänkt köp. 

Jag vill inte hamna i en situation där jag har för mycket prylar igen. 

Överkonsumtion är något som jag blir mer och mer medveten om. 

Det onödigaste och miljöovänligaste  som jag lägger pengar på är flyg och kläder. 

Flyg är en ångestfylld del i mitt liv då jag flyger mycket om släpper ut mycket koldioxid, men jag gör allt för att försöka dra ner på det i mitt vardagliga liv. 

Vi har lite planer i framtiden med vardagsrummet och det är att sälja den låga vita byrån och köpa två likadana men dem som är högre och ta bort byrån i sovrummet. 

Det är om och när vi blir fler. 

Vi har ingen (läs jag) har ingen brådska från denna lägenhet även om jag längtar efter en stor och ljus lägenhet. Ulle däremot vill ha hus men det är långt kvar .. 

 Så där sitter jag med datorn när jag söker efter resor .. 

God natt världen inatt hoppas jag på en skön sömn utan tårar och vakna timmar. 

sociala medier  // framtiden 

Istället för att filtrera bort "falska nyheter" som Facebook ska börja med borde de finnas ett filter som filtrerar bort alla barnbilder som postas konstant hela tiden. 

Jag förstår att man älskar sitt barn mer än något annat i hela världen och att man vill visa världen det men jag är inte intresserad av att följa någon på instagram som bara läger upp bilder på barn. Innan barnen kom till världen så postades det allt möjligt, mat, fest, shopping, vänner, träning, naturbilder, inredning. Men när väl barnen kommer så försvinner allt av eget intresse. 

Jag förstår även att man måste sätta barnet först i alla situationer men det är så sorgligt när allt man visar upp på sociala medier ska kretsa runt barnen. 

Vi utan barn är inte intresserade av ALLT som sker i barnens liv dygnet runt. 

Jag gillar barn och jag gillar att se barnbilder på sociala medier men i lagom mängd. 

Instagram är min favorit när det kommer till Sociala medier just för att jag älskar foton. Jag följer mest naturfotografer, någon träningssida och massa resekonton och så mina vänner såklart. 

Jag älskar att gå in och få inspiration och drömma mig bort eller se vad mina vänner gör just idag. 

Snapchat är fantastiskt roligt och har gett mig många skratt, speciellt alla filter som man förvrider ansiktet med. Jag kan skratta tills jag nästan kissar ner mig. 

Facebook , en sida som många vänner säkert avföljt mig på då jag delar otaliga artiklar eller kunskap om miljön. 

Det är min "aktivist sida" där jag gör vad jag kan för att öka kunskapen bland befolkningen. 

Bloggar, dessa fantastiska plattformar som jag själv väljer vad jag ska läsa och se. 

Det är inga tvivel om att det kommer finnas flera tusen bilder på mitt barn när jag väl bestämmer mig för att bilda familj med min älskade sambo MEN här och nu lovar jag att aldrig dela mer än 1 bild per vecka på barnet . Jag tänker skona alla barnlösa med detta irritationsmoment. 

(Återkommer om några år med resultat) 

Nu har jag många vänner som har barn som säkert kommer att känna att kritiken är riktad mot just dem. Men jag följer även andra på sociala medier som inte är mina nära vänner och väljer man att ta åt sig så är ju bara det bra. 

Bli mamma och pappa men glöm inte bort er själva och era intressen, det kommer drabba både dig och barnet negativt i framtiden. 

En ärlig åsikt från en som tröttnat på söta bebisar. 

Jag Mika och Sony 

Helgens perfekta väder och landskap bjöd på riktiga guldkorn genom kameralinsen. 

Det va längesen nu jag fotade så mycket som jag gjort i höst. De senaste åren har de mest varit resefoto jag lagt tid på men nu har jag börjat jobba mig framåt som porträtt och natur/landskapsfotograf. 

Funderar på att snickra ihop en hemsida någon dag och börja märka mina bilder. 

Jag ser så många som får sina foton kopierade på sociala medier och till och med falska profiler på vänner. Hur sjukt ? 

Idag har jag inte varit ute i solen och fotograferat snö för idag har det varit grått, regnigt och trist. Men fotat har jag gjort ändå. Vi var ute vid Svartbäcksmåla en stund jag och hunden och gick ner till den lilla lilla forsen. Vi lyckades även se ett rådjur som jag inte fick med på bild tyvärr. 

Vi har haft Mika (hunden) här i två nätter nu mesans mamma har ryggskott. Det är så mysigt med djur sällskap, älskade hund. 

Och det är fantastiskt att se hur mån min sambo är med henne . 

När jag står där ensam i skogsbrynet med en luva över huvudet och ett objektiv som är både stort och kräver fullt fokus så känner jag ibland som en krigare. Jag har döpt mitt nya objektiv till Bazooka, förståeligt ? Mäktiga saker det där ! 

God natt 

 

UTSIKT // SJÖ

God kväll eller eftermiddag.

Det känns som att det har varit kväll länge nu när solen går ner så tidigt.

Jag har slängt ihop lite köttbullar, potatis och hemmagjord lingonsylt.

Lingonsylt

Frysta ekologiska lingon

Lite agavesirap

Chiafrön

Pyssilumfrön

Koka lite lätt en liten stund.

Dessa bilder tog vi i söndags när jag Ulle och Mika åkte ut till en stor och vacker sjö mitt ute i ingenstans i skogen.

Vi grillade korv och njöt av utsikten och solnedgången.

Vi fick även en glimt av super månen, men ingen bra vinkel för att få med månen när den var som störst vid horisonten.

Jag är inne i några dåliga dagar här nu känns det som, jag tänker mer och mer på pappa och vårt sista samtal och alla andra minnen.

Varför åkte jag inte upp till Västervik oftare ?

Varför åkte jag inte den helgen jag tänkte åka ?

Jag saknar honom verkligen så fruktansvärt mycket och jag vill bara att han ska komma tillbaka eller svara i telefonen när jag ringer.

Det smärtar så att jag aldrig mer kommer att få se honom igen.

 W I N T E R // L A K E

God kväll.

Så va farsdag här.

Den dagen jag har fruktat hela veckan.

Jag satte mig vid datorn tidigt i morse för att börja redigera alla bilder som jag tagit nu i veckan.

Min sambo åkte hemifrån och då brast det ut.

Tårarna och saknaden.

Alla minnen och de minnen vi inte kommer att få.

Jag satte på pappas spellista på Spotify och grät med hunden liggandes i famnen samtidigt som jag redigerade bilderna.

Det var mysigt samtidigt som det var riktigt jobbigt.

Men hans musik får mig att må bättre på något vis, alla glada låtar ger så mycket lycka.

Sen åkte jag och Ulle ut till en jättemysig sjö som min kompis Jennie visade mig för några år sedan.

Vi inväntade solnedgången med korvgrillning och tystnad.

Tystnaden bröts av älgvrål och sedan ett skott.

Fast älgvrålen kom från vår sida av sjön och skotten från andra sidan.

Naturen är fantastisk.

Hoppas ni får en fin kväll.

Jag och Ulle ska äta chips och dipp och kolla på Beck.

WINTER // NARNIA

God kväll gott folk.

Eller god natt.

Klockan står på 23:41 och jag är riktigt trött efter en fullspäckad men underbar lördag.

Jag och Ulle började dagen med att dra ut på en vinter runda med bilen för att leta efter rådjur.

Ljuset var perfekt och jag ville öva lite med mitt nya objektiv Tamron 150 - 600 mm.

Ett stort och tungt objektiv som kräver stativ (som jag inte hade med mig) och övning för att få till det där perfekta greppet.

Vi såg varken älg eller rådjur men en tjäder tupp fick jag på bild.

Det var så himla mysigt att åka runt i vinter landskapet med stora grenar som hängde över grusvägarna med massa tung snö ovan på.

Vi var ute i 2 timmar innan vi stannade till på Sandbergs konditori och åt en lördags brunch.

Klockan 12 var det dags att fotografera Emelie och Björn vid Rismåla.

Idag åkte även min moster in till sjukhuset med en stress infarkt på hjärtat, när ska allt ta slut ?

Så trött på sorgsna telefon samtal just nu.

Det växer en oro och rädsla i mig när det händer mycket hemska saker på en gång, en oro för att förlora ännu mer människor som jag håller kär.

Livet är så skört.

Ta vara på det.

UGLY FEET / SAFARI

Hej !

Ja livet rullar på som vanligt.

Jag har dragit ner lite på jobb den senaste månaden och det har faktiskt varit väldigt skönt med extra fritid.

Dem senaste veckorna har jag haft väldigt många fotograferingar på barn, familjer och gravida.

Det har varit otroligt kul och mer jobb rullar in.

Jag känner mig mer bekväm med porträtt fotografering nu, men det är långt kvar tills jag är helt nöjd.

Eller nej det blir jag nog aldrig.

Imorgon ska jag skicka in mina sista papper  till utbildningen som jag har sökt.

Mer om det när jag får besked.

Men jag kan säga som så att det är det största som skulle kunna ske just nu, jag hoppas verkligen att jag kommer in.

Detta året har ju inte varit något bra år för mig och det känns som att all otur bara fortsätter.

Min lilla kusin har blivit allvarligt sjuk och ja Trump tog bort mitt sista hopp för miljön kändes det som igår.

Här står jag med mina bleka fula fötter på en varm och torr väg i Yala Nationalpark i Sri Lanka.

MÅNDAG // ENERGI 

Hejsan ! 

Idag kom den äntligen den där dagen ! 

Idag kände jag äntligen total lycka. 

Efter en lång dag på jobbet så tog jag en promenad hem i det blöta vädret. 

Jag slängde ihop en riktigt god thailändsk curry gryta på grönsaker och quornbitar. 

Efter en god och stadig middag åkte jag till Friskis och väl där insåg jag att jag hade bokat mig på ett special spinning pass på 105 minuter. Energin kom från ingenstans och jag hade så jäkla kul. 

Riktigt mycket endorfiner och adrenalin, riktigt underbart ! 

Nu ligger vi i soffan och jag är helt slut på ett skönt sätt ! 

ÄNTLIGEN !! :) 

OVERKLIGT // surreal 

Så var denna tisdag också avverkad. 

Efter en mysig frukost med farfar så tog jag mig en lång promenad genom hela Västervik kändes det som. 

Avslutade vid gamlebyviken vid en svanfamilj som snart skulle fly vintermörkret och kylan. 

Hade jag kunnat flyga hade jag nog följt med faktiskt. 

Jag är så sugen på att åka iväg. 

Själv denna gången.

Det är så skönt att sitta ensam på en buss och kolla på rådjur och lyssna på Placebo. 

Och eftersom jag åter halkade in på Placebo som jag lyssnade på i tonåren så googlade jag när deras nästa spelning skulle vara i närheten. 

Och gissa när nästa närmsta va ? 

IKVÄLL ! I Stockholm. 

Finns en massa fler spelningar i Europa och den enda som är lämplig rent ekonomiskt är i München. 

Det skulle vara så skönt att bara åka iväg själv ett tag. Vilken frihet och vad jag skulle växa som person. Bara jag och min kamera på äventyr. 

Så ska jag ansöka om en resa till Marocko i november i 2 veckor eller ansöka om ledighet från 26 december -14 januari och dra till Borneo eller Kenya ? Det är frågan det .. 

Jag längtar så mycket efter att få åka tillbaka till Afrika. 

Och ja efter promenaden så kom den overkliga urnsättningen. 

Jag går fram till urnan på det lilla bordet mellan ljusen och försöker öppna den. 

Jag hade nämligen en plan på att sno med mig en del av pappa i en plastpåse och strö över gamlebyviken där vi alltid satt och åt glass. Men den var inbrottssäker. Och ja så får man inte göra men det är mycket man inte får. 

Det är så overkligt att jag sitter här på buss 160 och skriver om min pappas aska på en mörk och dyster buss när höstmörkret lägger sig. 

Men just nu känns det fridfullt, älskade buss. Massa människor från olika bakgrunder med olika mål i livet. 

Så innan vi går bort till hålet där pappas urna ska ner så säger jag till prästen att jag vill sätta ner honom bland ljungen i rabatten och ta ett foto. 

Jo nu är jag som jag är men man ska följa sin magkänsla. 

Fotot blev fint och vi gick vidare. 

Först la jag ner ett kort på oss med en hälsning , sen urnan, sen satte jag hans DIF halsband runt urnan och sen la vi ner varsin röd ros. Jag avslutade med att slänga ner lite gula löv , han älskade ju hösten. 

Så overkligt och surrealistiskt. 

Nu ska detta få sjunka in och jag ska återgå till livet och saknaden. 

Nu dör mobilen snart också så då är det bara jag och mina tankar här på bussen. 

OVERKLIGT // surreal 

Så var denna tisdag också avverkad. 

Efter en mysig frukost med farfar så tog jag mig en lång promenad genom hela Västervik kändes det som. 

Avslutade vid gamlebyviken vid en svanfamilj som snart skulle fly vintermörkret och kylan. 

Hade jag kunnat flyga hade jag nog följt med faktiskt. 

Jag är så sugen på att åka iväg. 

Själv denna gången.

Det är så skönt att sitta ensam på en buss och kolla på rådjur och lyssna på Placebo. 

Och eftersom jag åter halkade in på Placebo som jag lyssnade på i tonåren så googlade jag när deras nästa spelning skulle vara i närheten. 

Och gissa när nästa närmsta va ? 

IKVÄLL ! I Stockholm. 

Finns en massa fler spelningar i Europa och den enda som är lämplig rent ekonomiskt är i München. 

Det skulle vara så skönt att bara åka iväg själv ett tag. Vilken frihet och vad jag skulle växa som person. Bara jag och min kamera på äventyr. 

Så ska jag ansöka om en resa till Marocko i november i 2 veckor eller ansöka om ledighet från 26 december -14 januari och dra till Borneo eller Kenya ? 

Jag längtar så mycket efter att få åka tillbaka till Afrika. 

Och ja efter promenaden så kom den overkliga urnsättningen. 

Jag går fram till urnan på det lilla bordet mellan ljusen och försöker öppna den. 

Jag hade nämligen en plan på att sno med mig en del av pappa i en plastpåse och strö över gamlebyviken där vi alltid satt och åt glass. Men den var inbrottssäker. 

Det är så overkligt att jag sitter här på buss 160 och skriver om min pappas aska på en mörk och dyster buss när höstmörkret lägger sig. 

Men just nu känns det fridfullt, älskade buss. Massa människor från olika bakgrunder med olika mål i livet. 

Så innan vi går bort till hålet där pappas urna ska ner så säger jag till prästen att jag vill sätta ner honom bland ljungen i rabatten och ta ett foto. 

Jo nu är jag som jag är men man ska följa sin magkänsla. 

Fotot blev fint och vi gick vidare. 

Först la jag ner ett kort på oss med en hälsning , sen urnan, sen satte jag hans DIF halsband runt urnan och sen la vi ner varsin röd ros. Jag avslutade med att slänga ner lite gula löv , han älskade ju hösten. 

Så overkligt och surrealistiskt. 

Nu ska detta få sjunka in och jag ska återgå till livet och saknaden. 

Nu dör mobilen snart också så då är det bara jag och mina tankar här på bussen. 

LUNCH // BRUNCH 

Brunch är ett sjukt bra ord speciellt när man vaknar kl 12 och fått några timmars sömn och en fin dröm. 

Detta får bli min lunch/brunch idag. 

Nu är jag i soffan och kollar på serier och gråter en liten skvätt. 

Tänk vad lite sömn gör. 

Känner mig lite starkare. 

I helgen har jag haft så fruktansvärt mycket energi till all träning. Så himla kul ! 

I lördags körde jag ett "triathlon" pass med ett skivstångspass följt av spinning och flex. Så otroligt skönt att köra slut på varenda muskel. Flex är något jag borde lägga mer tid på, stretching är något jag ofta prioritet bort vilket är helt fel. 

Igår körde jag ett riktigt grisigt spinning intervallpass som var så sjukt bra. Perfekt musik och upplägg. Det var ett år nu sedan jag körde spinning kontinuerligt och det känns skönt att vara tillbaka igen. 

Efter spänningen körde jag ett tufft benpass för att mjölka ur det sista. 

Så nu är kroppen redo för två vilodagar. 

Det är så otroligt skönt att känna hur adrenalinet och endorfiner sprider sig i kroppen, det är magi.

Och det är världens bästa terapi. 

Sen kommer jag köra lite mer kondition nu för att komma i min halloweendräkt, haha ! 

Halloween - årets bästa högtid (efter midsommar) 

Jag älskar verkligen att klä ut mig. 

Detta är något jag ser fram emot sååå himla mycket. 

TOTAL // BREAKDOWN 

Klockan 01:00 inatt började jag. Hittills har det bara varit "fin gråt" på kvällarna innan jag somnat men inatt kom min väntade breakdown. Så fram till 03:00 låg jag och kollade igenom pappas Facebook och läste allt fint han hade skrivit om mig och Djurgården. 

Saknaden blev lika enorm som min näsa, ni vet en sån där stor svullen gråt näsa. 

Jag ville bara somna och vakna pigg, glad och stark. Men på natten blir allt värre och tanken på min pappas uppbrända kropp i en urna gjorde mig illamående och panikslagen. 

Jag greppade tag om mitt lamm. Ja jag har mitt barndomsgosedjur vid sängen. 

Ingen sömn och svullen i hela ansiktet ringde jag jobbet och sjukskrev mig. 

Jag vill ju bara balla ur och stänga av nu. 

Jag vill bli mig själv igen. 

Men det går inte för idag ska jag sätta mig på buss 160 till Västervik ännu en gång och imorgon ska jag gräva ner min pappas aska i marken.

Surrealistiskt och overkligt. 

Jag känner mer panik inför detta än begravningen för då var hans kropp fortfarande med oss. Den låg där i kistan. 

Nu är det saknaden som gör ondast. 

Ingen ilska eller frustration bara hopplös saknad. 

Jag kommer aldrig mer få ett samtal från dig. Aldrig mer få en kram. Jag fick alltid en god natt kram vare sig jag ville eller inte. Och ibland tyckte jag att du va jobbig, eller när jag skulle gå till jobbet och du ville ge mig en kram innan jag skulle gå. Sååå jobbigt tyckte jag, jag skulle ju bara till jobbet. Nu vill jag inget hellre än att få en kram. 

Detta för så jävla ont. 

Denna saknad. 

Nu ska jag göra det här och genomgå ytterligare två sorgsna dagar i Västervik. 

Jag som älskade att åka till Västervik. 

Nu är det inte lika kul längre.. 

Buss 160 kommer bli 2 långa timmar med musik och tankar. 

Jag är tacksam för att Facebook finns kvar med alla dessa minnen ... 

LET GO // DÖDEN

God kväll. Klockan är 23 och jag önskar att jag vore trött. Imorgon ska jag göra mitt bäst i att inte snooza. Jag MÅSTE GÅ UPP 07:00 imorgon och ta en morgonrunda. Inte för att jag måste få motion utan för att jag måste vända tillbaka mitt dygn. 

Det här med att gå igenom kriser är intressant. Min senaste största kris var för 4 år sedan när min farmor hastigt gick bort och mitt förhållande fullständigt fallerade. Jag festa mycket, väldigt mycket. Men så kul jag hade men jag inser även nu att allt gick snett.

Jag la allt för mycket energi på att trösta andra människor i kris, något som jag mer än gärna gör. Men jag kan inte ge mer energi till andra när jag själv behöver mig energi som mest. 

Det är först nu jag inser hur mycket som har hänt mig de senaste fem åren. 

Farmor gick bort, jag och min sambo sårade varandra något fruktansvärt och jag tappade tiliten på den jag borde lita på mest och vice versa, jag har jobbat som en idiot på 3-4 olika jobb och upplevt oerhört mycket stress, kidnappning och rån som satte djupa spår i mig men som även förändrade mig som person och nu pappas och stures död. Plus detta allt som kommer runt omkring och personliga livsfrågor. 

Hur klarar man ens av att ta emot ett dödsbesked när man tagit farväl av sin pappa ? Hur klarar jag ens av att ta dem där stegen till jobbet när ångesten kommer som ett brev på posten? 

Varför går jag inte hem från jobbet när jag sitter på rasten och gråter ? 

Just nu känner jag ett hål i hjärtat , det gör så ont. Jag vill prata om min smärta med folk men folk vill inte lyssna .

Såklart ! 

Vem vill lyssna på någon som är ledsen ? 

Istället sitter jag där och tycker synd om andra som har betydligt mindre problem, men så vet jag att för dem är det kanske det värsta som har hänt dem. Så jag förstår dem och jag tycker synd om dem. 

Och jag bryr mig men ibland säger hjärnan stopp! Dem lägger av och svetten kryper in på mig. Den känslan har kommit ofta nu. Nervositeten, ängsligheten och en liten panikkänsla. 

Och innerst inne tänker jag "vänta tills du förlorar en förälder" , "vänta tills du sitter på en toalett på mcd med näsblodet och tårar rinnande ner på golvet och du skriker pappa sådär högt men ändå lågt inom dig precis så dör desperat som ett barn i mataffären som tappat bort sin mamma". 

Vänta tills jag bara hör av mig två gånger på två månader när någon av dina föräldrar dör. Det kommer inte hända hoppas jag för jag bryr mig för mycket. Så egocentriskt att säga va ? 

Men jag gör det, jag bryr mig om allt och alla, ibland alldeles för mycket för mitt eget bästa. Precis som pappa. 

Och så kommer dem där dagliga fraserna ... 

"Hej hur är det ?" - för trevlighetensskull såklart inte för att någon bryr sig

"Jo det är bra " - säger jag och ler. 

Så låtsas jag 8 h om dagen på jobbet. 

Och känner mig som en stor lögnare. 

Men faktum är att ibland är det bra och sen 5 minuter efter så kommer jag på ett minne och så är livet skit igen. 

Och egentligen vill jag bara säga nej det är piss till och från och dra upp hela historien om hur jobbigt det är just nu. 

Men det är ju så mycket enklare att le. 

Tänk om jag skulle testa det imorgon när någon frågar hur jag mår, en sån där kund som alltid är trevlig och glad. 

Tänk om jag svarade "nej jag är inte så glad som jag ser ut för min pappa har dött". Nej jag kör på leendet istället, faktiskt skönare vissa gånger. 

Jag kom ihåg när jag och mamma stannar vid Preem påväg upp till Västervik 2 h efter att pappas granne ringde hysteriskt när jag stod på Friskis och sa att min pappa va död, vi skulle köpa en dricka och expediten var en kort ung småtjock kille sim var värdens trevligaste och säger ha en bra dag. 

Då ville jag bara säga att tack men den är väldigt hemsk för min pappa dog precis. 

Men jag log igen och sa desamma med mina svullna ögon och tog min Loka Crush och gick ut. 

Det finns så många minnesluckor från den 26 juli så det känns som att jag har varit konstant full. Har jag verkligen varit och tömt min pappas lägenhet ? Har jag verkligen begravt min pappa ? 

Det är fortfarande overkligt och surrealistiskt. Och när jag kliver upp varje dag så vet jag aldrig hur jag kommer må. 

Det kan kännas som en jättebra dag till en början men så kommer minsta lilla minne eller motgång och så känns allt skit igen. Jag antar att det är såhär det känns att sakna och förlora någon föralltid. 

Varför skriver jag det här? 

Vill jag att ni ska tycka synd om mig? 

Nej det hjälper ju inte ett dugg. 

Jag gillar inte när någon tycker synd om mig (bortsett från när jag har feber och vill ha piggelinglass). 

Vill jag att ni ska få skuldkänslor ? 

ABSOLUT INTE! 

Jag älskar alla (inte alla och definitivt inte alla kunder) människor som jag har runt omkring mig. 

Detta är min terapi. 

Att få skriva av mig är en ren befrielse. 

Jag har ännu aldrig varit hos en psykolog men jag borde testa snart, bara för att se om det känns bra. 

Jag har fortfarande kontroll på mina känslostormar och ångesten är inte så farlig. Jag kan sova om nätterna även om jag somnar sent och jag jobbar heltid och jag tränar som vanligt minst 4 gånger i veckan. 

Allt är som vanligt i praktiken. 

Men jag är inte som vanligt. 

Inte just nu ialf. Kanske stundvis. 

Det finns faktiskt dem som har det värre och jag har träffat dessa människor runt om i världen. 

Livet är sakta påväg tillbaka stundvis och jag har fått tillbaka min motivation till att plugga matte 2. 

Faktum är att i all sorg när livet känts orättvist och förjävligt så är det motivationen och kärleken till naturen och  djuren som stannat kvar som starkast. 

Känslan av att vilja förändra och rädda regnskogen och utrotningshotade arter blir bara större. 

Det hade du velat pappa. 

Fan vad jag saknar dig. 

Jag hoppas att du fortfarande läser min blogg även om jag har svårt att tro det då jag tror att din själ vandrat vidare till att bli en spindel. Ja jag tror på att själen lever vidare i en annan form. Jag själv har säkert varit en mörkhyad Tarzan som levde på bananer och syrsor. 

God natt ! 

Jag ska drömma mig bort till detta vackra sovrum!